Karin och Sandra bondade lite.
Härifrån bolmades det något
förfärligt till slut och senare
på natten rapporterades det
(av en mycket anonym och snygg källa)
att Sandra klagande undrade varför en
viss person inte försökte stoppa henne.
Denne person fick dock en skuldfylld flashback
av sitt egenodlade lilla rökmoln och beslutade sig
för att besvara Sandras undran med ett tvetydigt grymtande.
Här har vi festen från ovan nämnda personers vinkel.
Fotografen uppskattar vissa kort som visserligen är
tagna med en STULEN kamera! men önskar ibland att han
visste var hans kamera var iallafall under en femtedel
av kvällen...
Efter ett tag började
folk röra på sig lite.
Sittplatser var det
ont om, men det brukar
ju inte vara nåt problem.
Dock verkar det som om alla
tittar åt olika håll.
Jag vet inte vad jag ska säga.
Kanske vill jag inte vara med
på bild, kanske jag tänker
busiga tankar, kanske någon
precis trampat mig i skrevet.
Låt fantasin flöööödaaaa...
Här avslutas den lilla men
trevliga Karinfestsidan.
Den avslutas med ett exempel
på vilken oerhörd makt en
kamera kan ha över fulla
människor. Finner de lycka
i att upptäcka att någon helt
plötsligt fick en stor, svart
plastnäsa? Eller tycker de bara
om hur "The Bright Light" kittlar
dem på näthinnan? Skitsamma, kul
med folk som leee-e-eeer in i kameran
för omväxlings skull.