Det var den 16:e oktober, 1999.
Egentligen fyllde han inte år just den dagen men Mikael,
väl medveten om detta, visste vad han gjorde: han hade en plan.
Det var hursomhelst tjugotvå han kronologiskt sett lyckats uppnå,
trots sin alter-egos satanist-retar-hobby. Ingen anmärkningsvärd
ålder direkt, men de som befann sig på festen behövde väl egentligen
inte en ursäkt för att dra på sig party-humöret? Efter en smått
pinsam inledning där undertecknad gjorde bort sig genom att häva
ur sig kommentarer i stil med "Vad är det för jävla musik?" och
"Är ni döda allihopa eller?" och "Fan, här var det ju begravningskänsla..."
för att sedan tjura i köket kom festen igång rejält. Micke gick igång på
sitt lasersvärd och resten av oss behövde bara vara oss själva för att
dimman skulle lägga sig.

---

Till slut infann sig den där myspys-feelingen
när alla var trevliga mot varandra som synes
här (hundra spänn på att det är Hawk som ger fingret).
Innehavarna av lägenheten, Bulan och Micke, utväxlade
ömma ord i ett mörkt hörn av lägenheten...

För att uppnå rätt ös på festen krävdes lite mer eggande musik
än vad många vill spela. Den gamla illusionen om att man är
ensam på festen när det gäller att lyssna på musik och därför kan
sätta på precis vad som helst, tillochmed anti-fest-musik, lever
kvar än. Det finns mycket bra musik som en del ville spela men
festhumöret hade åkt på komposten tillsammans med glädjen om så
hade blivit fallet. Jag och The Prince of the Moon tog på oss
ansvaret för öset och inspirationen: vi satte på den goda musiken
och ställde oss att vakta stereon från "Den-Här-Låten-Är-Så-Jävla-Bra-
och-den-här-och-den-här-med"-etc-etc-personer som envisas med att spela
en låt tio sekunder för att sedan byta, spela i tio sekunder till och
sedan byta osv... Även deprimerade, djupa personer blev stoppade från
att dumpa ned festen genom att spela aggro- eller depplåtar. Jag och
Månprinsen är rätt stolta över hur bra festen blev. På bilden ser vi
hur allvarligt min kompanjon tog på uppgiften. Notera även hans silver-tröja
då den senare på kvällen stötte på Fylle-Kleptoman-DaLath.

Här har tydligen någon snott till sig min kamera så att vi
får avnjuta ett sällsynt foto av mig. Om jag inte missminner
mig helt har det precis varit bråk i soffan. Observera även
silver-tröjan jag nu lyckats lägga vantarna på.